Moa Bengtsson

Sjuk träningsverk fortfarande, den kommer att döda mig, jag svär! Jag och Nathes var som uppblåsta spännmuskler som bara jag sjukt ont! typ i går! Tänk dig att någon blåser upp dina muskler och det spänner satan!
Då vet ni hur vi hade det.

Roligaste av allt är ju att jag ska fixa musiken till slutproduktionen i teater!:) Skriva musiken och även göra den. Det ska bli så jävla kul:). Det känns as häftigt verkligen, men det är ju för att jag älskar at t hålla på med teater, musik och allt vad nu kreativitet har med att göra. Det här är det roligaste under hela IB gången=).

Sitter här och tänker på framtiden.
Så gärna och så mycket vill jag resa jorden runt, har inte pengarna men är villig att arbeta mig till ett saftigt resekonto.
Känner bara att jag vill härifrån snarast möjligt, resa långt, långt bort och vara borta länge, länge.
Men när jag varit borta under året, kommer jag då att vilja bo i Sverige eller kommer jag att permanent flytta.
Ingen vet, förhoppningsvis så vet jag då vart jag vill slå mig till ro.
Åka jorden runt, stanna på ett ställe småjobba lite och sen fara vidare.
Hoppas att jag kommer i väg, hoppas att jag slipper krångla en massa för att kunna åka.
Jag hoppas innerligt att det hjälper mig att finna det jag saknar allra mest!
Om jag inte gör det, kommer jag att fundera varför och ångra mig, gör jag det så kommer jag inte att ångra m

Maybe this way I find my answers, Maybe this is a walk to remember, maybe this is the way to find my real smile again!

Lonley and miserable!
Is it always gonna feels like this, or is it just something temporary?
Just somtehing temporary. Just get it over with! :P.

Den typiska västvärlden har inte alltid haft en bra nationell ekonomi genom tiderna.
I nutiden är ekonomin stabil, bl.a så är Sverige är ett rikt land, ej det rikaste, men fortfarande har vi mycket pengar.
Det västvärlden har skapat idag är ett slags ideal där man ska se bra ut, vara smal, ha bra utbildning, vara framgångsrik, ha pengar och massa annat.
Idealet skapar prestationsångest. Typiska västvärlds depprissioner handlar om bekräftelse, popularitet, arbete och pengar.
Vi har så mycket, men i stället för att vara glad åt det man har, så är man ledsen för det man inte har.
Man mår dåligt över saker som egentligen inte är väsentligt att må dåligt över.
(Prakt exempel)  Man fick ett VG i Engelska och blir ledsen för att man inte fick MVG, I stället för att vara glad att man fick VG och inte IG. Typiska västvärldens prestationsångest som gör att man mår dåligt över det man inte har.
Man vill så gärna, men för höga förväntningar:).
Lägg ett mål, gör det rimligt. Tänk själv, du vet vad du klarar av och kan alltid sikta lite högre om du vill, men lägg manken till. Lägg målen där du vet att du klarar av dom och du kommer att uppnå det. Man är bra på olika saker så kanske du får lägga målet lite lägre på just den specefika saken och höja målet på något du vet att du är bra på. Det innebär inte att du är sämre, bara att vi människor är olika. Det är omöjligt att vara bäst på allt.
Ger du upp, kommer du ingen vart, för det är inte en Jävel som kommer att servera dig med det på silverfat.
Sluta att plåga dig själv. Du vet vad du kan och det klarar du av.
Men du ska själv ta dig dit, med rimliga krav och förhoppningar.

Vad som än händer och hur det än blir kommer du alltid att vara min vän!
Jag hoppas du vet det Andreas.

Ibland känns det bara som att allt hopp bara slår undan benen för en.
När man tror att man nått den punkt, att man nåt hoppet och kan förutse vad som händer, kraschar det totalt.
Vad man än gör eller hur man gör det, så är det alltid en tolkningsfråga om vad som är rätt och fel.
Vem har rätten att avgöra det, förutom en själv?
Alla kan ha delade meningar och olika åsikter, men förtjänar man att få saker kastade i ansiktet som man faktiskt inte gjort?
Bitterhet, förgiftar alla runt om en. Se det ljust.
Vet inte om jag gjort mitt livs misstag, eller mitt livs förtjänst, tiden kommer att utvisa ett av alternativen. Men oavsett vad som nu har blivit gjort och vad som sagts så har ingen anna rätten att avgöra om det är rätt eller fel, man kan ha en åsikt, men kan tycka något, men har aldrig rätten att avgöra det.
Det är orättvist att få mig att må sämre, och berätta för mig att jag gjort det ena och det andra fel eller att ens yttra sig om det, när jag inte förtjänar det, skillnaden ligger i om man förtjänar det eller inte, den här gången gjorde jag inte det. Det kan vara en åsikt, men behöver aldrig bli en konkret förklaring förren allt fakta ligger i famnen hos en.
Jag säger inte att jag själv är ett helgon, jag gör också fel, precis lika mycket som alla andra, men förtjänar inte att få saker kastat på mig när jag egentligen inte gjort något, eller gjort mig förtjänt av att höra. Har jag det, visst ska jag höra det.
Oavsett vad som händer, vad som sker kommer jag att göra det som känns bäst för mig, utan att såra någon annan.
Just nu ska jag ta ställning till det, när det klarnar och jag vet hur jag vill göra, så gör jag det. Följer jag inte det som jag känner så kommer jag att bli bitter, blir jag bitter så förgiftar min bitterhet alla runt om mig i min omgivning.
Klandra mig inte för det, för det vi gör och gör det bästa av situationen kommer att gynna alla på sikt.
Vad som än händer, är det tiden som avgör vad som är rätt och fel av det vi kan tolka vara rätt eller fel, i slutändan kommer det att ske precis så som vi behöver. Att tycka, och att ha en åsikt, ska jag inte missunna någon, men att avgöra det vi beslutar är upp till oss och kan omöjligt vara fel för andra. Särskilt om vi inte förtjänar att få ännu en tyngd på axlarna, som gör att det blir värre än vad det var.

Rätta mig om jag har fel. Men det är såhär jag känner.

Rödspränga ögon!
Alldeles för matt för att röra mig
Alldeles för stum för att prata
Alldeles för trött för att kunna sova
Alldeles för tom för att känna mig hel
Alldeles för ledsen för att kunna le.
Alldels rödsprängd av tårar.

Jag vet inte alls vart riktningen är på väg, varken för världen eller mig.
Helt plötsligt försvann min samhörighet till att vara människa.
Vad som än händer, i alla väder håller man i hop.
Just idag, den soliga höstsprudlande dagen då allt bara blev svart.
När mörkret faller och man kommer till insikt i sig själv.
Jag kan inte ens spåna min framtid för två veckor.
Helt plötslig föll allt, lika lätt som ett rödgult eklöv sakta virvlar ner, mjukt och fint lägger sig på backen.
Insikten att verkligen vara tom.
Tomheten som drar iväg och får en att tappa spåret.
Allt som en gång verkat klart, var så otydligt det kunde bli.
Vad är det som är fel?
Jag önskar bara att få försvinna ett tag. Komma bort och vara någonstans där jag för stunden bara kan glömma.

Är det värt det?
Alla krav och ideal.
*Var smal
* Var snygg
*Var Ambitiös
*Utbilda dig till något stort
*Sminka dig
*Fixa håret
*Var rakad och slät
*Ha de nyaste modet
*Ha det dyraste du kan
*Ha den nyaste tekniken
*Ha den nyaste bilen

Eller var ingen alls.
Jag avskyr dom.
Mitt signum kan ingen någonsin ta i från mig.
Är det värt det?
För att kunna vara den man innerligt hoppats på?
För att kunna bli accepterad?
Vad är snygghet?
Jag har tappat det, vägen ledde till den svåraste återvändsgränd.
Hur ska jag ta mig därifrån?
Jag vill att du ska finnas kvar.
Gav dig mitt hjärta, min kropp och själ.
Trasigt kom det tillbaka.
Är det värt det?
Det är faan inte värt!

DIET DAG 3!

Positivt: Har inte haf ont i magen nu sen jag började, förhoppningsvis så är det ett bra sign och hoppas att det fortlöper. Har inte haft några problem alls faktiskt. Riktig skönt, kan nästan tro att jag flyttat upp till himlen och svävar på moln, fast jag lever ett vanligt liv som vilken männsika utan hälsoproblem.
Maten är förtrollande god (är dock vegetarian så vanan finns ju, men i alla fall). Det går oväntat bra faktiskt.

Negativt: Ja det här känns ju värdelöst, SOCKER KOM TILL MIG, MJÖLK LÄMNA MIG INTE I STICKET! Jag vete tusan vad jag gett mig in på, Goosh! Tydligen ska det vara i tre veckor också. Även fast allt går som smort så är suget efter mjölk, och suget efter socker och småätande otroligt GINORMEOUS. Jaja, ska fortsätta i alla fall i två och veckor och fyra dagar till. Sen är det finito.

BTW
Nathes och Maria kom över på en balle! Asmyyyys.
Tycker att Nathes får skärpa sig med sina tusen sjukdomar nu och komma upp på benen igen.
TAGGA TAGGA, vi har ju börjat med street dance nu FFS. Du kan ju inte balla ur! BLI FRISK. ÄT VITLÖK OCH INGEFÄRA.
Maria är alldeles för hyper när det kommer till skolan, kan mänskan bara sätta sig en halvtimme och göra ingenting, eller umgås? HYPER HYPER HYPER. Palla.

Plugga är king, men palla hyperaktivera sig med studier. Hej och hå och hej då social verksamhet.
Det är snart (om tre veckor då) dags att ta med henne ut på galej och påminna henne om världen utanför skolan och rummet. :). haha.

Btw satt vi och diskuterade lite politik, först sitter vi och claimar att vi är ju faktiskt trogna socialdemokrater, men på samma gång vi sa det kom vi ju på att vi är ju inte det riktigt till 100%, snarare 70-80% sosse och 20-30% Moderat. Eller ja i alla fall jag.
Faktum är att socialdemokraterna förtjänade för tillfället inte att styra samhället, mycket snack och liten verkstad. Tror och hoppas att röstningen som gjorde att sossarna dra sig tillbaka gav dom ett uppvaknande. Jag hoppas dom lever upp till våra förväntningar och inte gör massa annat som egentligen verkar irrelevant.
Patetiskt, Politk, vad fan är det? Alltid är det ju något som är fel.
Kanske skulle vi också ha enhällig och samstämmig politik, men det skulle ju bara bli kattskit för det också.
Världen eller Sverige kommer aldrig att kunna kompromissa någonsin. Så hur vi än gör och hur vi än oss så kommer alltid något att vara fel.
Det bästa vore om vi kunde gå tillbaka i tiden och ha olika revir där man inte får överstiga, fast med special benefits och i denna nutid.
  
Typ såhär eller?                                                                                                                                                                                              

Ännu ett återfall!
Om jag fick önska mig en sak i hela världen, vad som helst och med all säkerhet veta att det kommer att slå in, så skulle jag önska mig hälsa (med andra ord, en frisk mage).
Jag trodde verkligen att jag skulle dö i går natt, tänkte att det här var slutet på allt, framförallt på mitt liv. Har nog aldrig varit så rädd och uppskakad som jag var i går kväll.
Skönt att det är över nu i alla fall.

Förutom det har jag upptäckt att min nya frisyr inte är så pjåkig ändå. Har klippt lugg, plattat håret och färgat det. Det vart så jävla hipp:). GÖR SNYGGT. Det enda tråkiga är ju att man aldrig orkar göra sig i ordning för att kliva upp och gå till skolan. Alltså, vad är det? Kliva upp sex på morgonen och fräscha till sig så man är redo för att gå på nobellmiddag, whatSoEver, inte värt för att gå i skolan iaf. Sjukt drygt att göra.
Men men.. såhär här blev det med den nya frillan.

Fräscht som f*n.

DIET!
Ett bra tips till alla. Har just nu börjat med en diet som till att börja med varar i tre veckor. Det är både bra för magen och bra för hälsan, till och med bra för den som vill gå ner ett par kilo.

1. Stå över alla mjöl/gluten. produkter (Som bröd, paj, pizza)
2. Stå över allt onyttigt socker. (ej frukt och fruktsocker)
3. Stå över alla mjölkprodukter.
4  Stå över Alkohol.
5. Stå över halvfabrikat och koncentrerade grejjor.

Det man ska äta, som är tanken är Havre, Ris, Potatis, Fisk, Kyckling, Kött, Grönsaker, Frukt (ej banan), Quorn.
Isvatten med lime, Egen pressad Juice
Snabb effektiv metod som renar och helar kroppen på en treveckors period och tar bort lite hull.
Såklart vill man gå ner lite extra, träna på morgonen innan jobbet/skolan. T.ex. Gå ut och gå, simma, Jogga.
Kroppen är sin egen bästa medicin, ät rätt och må bra.
Följ den här dieten 2-4 ggr/år och så mår man bättre.