Otrevlighet?

Jaha åter i gen.

vän 1: som inte kan kontrollera sig själv och bete sig som folk.
vän 2: som alltid råkar ut för alla otrevliga ord och handlingar som vän 1 skapar.

Jag blir verkligen besviken och ledsen på vän 1. Jag förstår inte hur man kan bete sig som ett svin som vän 1 gör mot särskilt vän 2, men mot många fler.
Vän 1 tjänar knappast på att bete sig som den gör.
Att man är ett kompisgäng för mig, har innebörden att man håller i hop, stöttar och bryr sig om varandra. Inte att man försöker att trycka ner någon annan så mycket som vän 1 har gjort och håller på att göra.

Jag förstår verkligen vän 2, som inte orkar längre, som inte vill vara vän med vän2 längre. Men det är så jävla tragiskt bara, eftersom att jag är vän med dom båda och tycker att vi har haft så jävla kul tillsammans under alla år vi har varit vänner.
Varför måste du bete dig så illa mot andra för? Förstår du inte att det är du som kommer att förlora på det, att till slut är det du som står där utan vänner.
I stället för att vara så häftig som du tros själv vara, kanske du borde tänka på att du skadar dig själv bara och egentligen ingen annan. Sånna som beter sig som du, vill folk tillslut inte ha med att göra.
Du bygger upp en hemskt dålig bild av dig själv, det är det som många får som första intryck utav dig.

Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, men jag vill verkligen inte hamna mitt emellan er.

Jag älskar er båda, men jag förstår verkligen att vän 2 har tröttnat, och att det är vän 1s förlust.

Värme, närhet och kärlek.

Andreas är min förklaring på värme, närhet och kärlek. (även familj och vänner)
Han är verkligen helt underbar och jag älskar honom. Tack för att du finns. <3

Men singel livet är det inte heller fel på. Jag vet att många jag känner är deprimerade över att vara singel, dom känner sig helt enkelt ensamma och verkligen saknar att ha någon där, som håller om, älskar en och bryr sig om en. Det gör även era vänner, bryr sig, älskar er, och håller om en.

Jag menar bara att när jag var singel så njöt jag av all tid då, som singel. Friheten och att få vara ledig. Förmodligen den tiden jag hade som singel och oberoendet av strävan och letandet efter en pojkvän har nog stor del i att jag verkligen uppskattar mitt förhållande och ännu mer uppskattar min pojkvän som i nuet.

Ni singlar, se det inte som om ni är ensamma utan snarare fria, för ensamma är ni inte. Ni har era vänner, eran familj. Vänner och familjen är ändå det viktigaste man har i livet. Ni är inte ensamma. Ni kommer att få någon, men ge det tid, det kommer att komma naturligt av sig själv. Man märker tydligt då man har träffat den rätte för en själv. Ge inte upp bara, men sluta att jaga och ta vara på tiden som singel i stället, jag tror att det kommer att underlätta när ni väl har ett förhållande senare. Ni är inte ensamma och kommer aldrig att vara det heller. FRIA! Ni kan göra precis vad ni vill, lev livet. Sluta inte att leva på grund av en "bagatell" som att vara singel. 
Varför ska man vara missnöjd över det man inte  har, och i stället vara nöjd över det man har?

RSS 2.0