Andreas
Jag älskar dig så mycket att det gör ont.
Jag har verkligen sett$ inom mig själv och planerat en framtid tillsammans med dig.
Du, jag, en stor gård med många djur och barn.
Jag älskar dig, mitt hjärta slår för dig . För bara dig. Du är min älskade. Jag är så ledsen at det blev såhär. Jag önskar och önskade att det skulle vara du och jag för resten av mitt liv. Okej jag är ung, jag är oerfaren, men jag vet att den kärlek du och jag har är äkta.
Jag vet vad kärlek är. Jag vet vad äkta kärlek är, för jag har växt upp med den.
en önskan kan alltid vara bara en dröm
en önskan kan alltid vara det som händer
min kärlek för dig växer och förblir öm
vad som än blir önskar höstblomman att vädret vänder.
För allt som finns, för allt som en gång av lycka var
mina tårar mäter havets djup så allt i en famn dalar
allt som jag såg allt som jag var kommer alltid att finnas kvar
allt som svalar, allt som är en höstlommas dröm är allt det jag befarar.
Jag undrar själv när jag ska finna ljuset, när slutar mörkret falla?
Jag vill inget annat än dig väl, men när ska jag kunna vara den jag själv önskar?
Hur tar jag mig till den vägen?
Jag tackar mina vänner, jag tackar alla som någonsin varit mig nära, och aldrig svikit mig.
Men jag önskar att jag var en annan männsika än den jag är.
Som det ser ut nu är jag ändå nöjd, kanske på väg till den jag vill bli, vem vet? Kanske en dag har jag utvecklats till den jag vill vara, till den jag alltid önskat, till den jag önskat att alla andra ska vara?
Vem vet, en dag kanske även jag inser att jag duger som jag är.
Skolstart.
Det första som hände var att vi fick läxor såklart, men jag hade förberett mig på det. Nöjd med min impulsivitet och pluggade i alla fall i fyra timmar i går :)
Tack och lov att jag har tagit mig i kragen och ska leda mig själv in på rätt väg.
Jag saknar min Mamma och min Pappa.
Jag saknar att kunna vara med min mamma och hitta på roliga saker tillsammans med henne.
Jag saknar att kunna prata med henne om allt. Jag vill att hon ska vara min mamma såklart, men på samma gång en av mina bästa vänner.
Det bästa är att Mamsen och Moster och Mormor o Jag får rå om varandra på lördag då vi ska åka till Stockholm.
Då får jag spendera tiden med dom tre favoriterna i mitt liv.
Det känns så skönt att äntligen få hamna på fötter, och för att jag äntligen tagit tillbaka min självdiciplin igen.
Jaa, det här kanske var bra för mig. Och nog har jag lärt mig en läxa på vägen.
Nollning
Då börjar skolan IGEN! =). Men jag har då själv valt att gå dit.
Tack och lov för herrskapet (Lisa o Kristian).
Det här året, ska bli mitt år of studies and disciplin :). Jag har bestämt mig för att ta tag i allt! Nu ska jag bara göra framgångar som för mig är ett lyckat avklarande.
Kanske om jag börjar göra mer saker för min skull än för andra, så kommer jag kanske att vara mer nöjd med min tillvaro.
Jag har verkligen försökt behaga andra, men glömt bort att behaga mig själv. Det kanske inte var så bra.
Nu ska jag börja med att behaga mig själv, för att kunna behaga andra älskade människor i min omgivning.
Fas 1. Trivs med dig själv, då kommer alla andra att göra det också.
Fas 2. Fokusera på det som du upplever själv som en lyckad framgång i livet. Känner du att du har lyckats så har du det, det är ingen annan som ska kunna bedöma eller tala om för dig att du inte gjort det, är det vad du vill så och tycker är rätt, så är det så, låt ingen annan ta det i från dig.
Fas 3. Det som är viktigt för dig är det du ska ta vara på, lämna allt annat.
Fas 4. Var ambitiös, trevlig och glad, men acceptera aldrig att någon trampar på dig, det innebär inte att du är elak.
Fas 5. Låt aldrig någon få tala om för dig att du inte är värd lika mycket som någon annan, för det är du. Du har rätt att ta precis lika mycket plats som alla andra.
Fas 6. Conclusion av det här, se till att du mår bra, och ej accepterar massa skit, då är du en lycka överallt!
Det enda som krävs är att du väljer din egen tillvaro.
Flytt och katastrof.
Nu har det skitit sig rejält. Faaaaaaaaaaan!
Jag har sett jättemkt fram emot att flytta upp till Bollnäs och göra färdigt skolan, framförallt att få bo med två personer jag skarpt like! Lisa O Kristian.
Allt var planerat färdigt och i ordning i god tid och jag är på väg och flytta upp, redan i morgon.
MEN.
Såhär är läget, jag ringde till mitt gamla jobb och frågade om dom eventuellt skulle kunna få in mig där. Jag förklarade läget, att jag skulle flytta upp och plugga i gen, men innan jag flyttade så var jag tvungen att hitta ett jobb.
De garanterade mig ett jobb och jag försäkrade mig om att det var ett lovord.
"Ja, vi lovar att du får jobba om du flyttar upp". "Kul att du kommer tillbaka".
I går morse ringde min "Kära" Chef och berättade för mig att företaget blivit uppköpt av ett annat bolag. Men att det var ingen fara för min del, jag skulle ändå få jobba, och att jag inte skulle ha han eller någon av dom andra som chef.
Samtalet avslutas.
Nästa samtal, då sitter jag på bussen och är på väg till mitt jobb där jag arbetar nu.
Då är det min chef i från Bollnäs i gen.
Så säger han att, neej du får inte jobba här, det finns ingen plats för dig, vi ska stänga säljavdelningen helt.
Mmm slå på den som redan ligger för då vet du ju att du vinner utan att egentligen anstränga dig! Eller??
Det känns så jävla sunkigt, här har jag ordnat med jobb och allt, innan jag ordnande med skolan och innan jag ordnande med boende, för jag ville vara säker på att få ett jobb först annars skulle det inte fungera.
Så nu står jag här med ett boende + två hyror denna månad och arbetslös.
Paniken, gråten och ångesten för hur jag skulle få det att gå i hop, hur ska jag nu göra.
Tack och lov när jag berättade för min chef där jag jobbar nuläget, så sa han att: "Vi kan försöka få i hop ett schema åt dig så du kan arbeta här tills du hittar något annat, så får du jobba dom dagar du inte går i skolan, så mycket vet jag i alla fall att vi kan ställa upp."
Det var skönt att han var förstående och dessutom kändes det som om han var på min sida. Dessutom tacksam för att få jobba där.
Så jag kommer att jobba från 8-20 de dagar jag inte går i skolan och helgen 11-18 och 11-19.
Det blir väldigt mkt åka och så. eftersom att från bollnäs till mitt nuvarande jobb tar det 2 tim o 15 min enkelresa.
Det enda jag känner att jag har att välja på nu är:
1. Jobba på hemorten alla dagar jag inte går i skolan + plugga o bo i Bollnäs och få en färdig utbildning.
2. Jobba på hemorten och på på hemorten och låta bli studierna och inte få någon färdig utbildning.
Typ som att välja mellan pest eller Kolera.
Ska jag skratta eller gråta?
Vad fan ska jag göra? Jag vet inte. Jag måste bestämma mig i dag, eftersom att jag flyttar upp i morgon i så fall!
Det lutar åt alternativ 1. Men nu är jag fan mållös!
Mina föräldrar har inte världens bästa löner men visst kan dom ge mig det som blir över, och det räcker definitivt inte för att betala en hel hyra+mat och bil och alla andra extra kostnader och utgifter.
Tack vare min nuvarande chef i hofors så löste det sig.
Jävligt dålig stil tycker jag att först lova och två dagar innan flytt så ska ni säga att jag blir utan jobb.
Jävligt sunkigt. Fattar ni vad ni gör? Om inte mitt nuvarande jobb ställt upp för mig, förstår ni vilken sits jag hade hamnat i?
Jävligt dålig stil, jävligt fula tilltag! Det var det sista jag behövde.
FAN TA ER.!
My faith.
Min tro på att kärlek är oslagbar och alltid den överlevande faktorn i allt ont.
Kärleken är alltid den som vinner. Även om det mest älskande paret skiljs åt, så tror jag på att kärleken vinner.
Kanske var det så att dom aldrig var ämnade för varandra, kanske var det så att det var ämnade för varandra och återförenas senare i livet.
Hursomhelst så tror jag att kärleken är oslagbar.
Du var mitt hopp, min tro och min kärlek. Men är vi verkligen rätt, du och jag?
Du är mitt hopp min tro och min kärlek. Men är vi verkligen så fel, du och jag?
Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, förutom att jag känner mig undantryckt och otillräcklig på många vis.
Det känns inte ärligt fullt ut på vissa plan.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre, det har gått för långt med allt.
Hårdaste smällarna som jag någonsin tagit i problemväg, har verkligen slagit tillbaka på mig under den här sommaren.
Vad ska jag göra Andreas?
Vad vill du att jag ska göra?
Men i slutändan så blir det bra, det ordnar sig.
Det är så man brukar säga, men det säger man väl mest för att det låter bra?
Allt som du säger, säger du för att det låter bra. Det är så jag upplever det.
Kärleken är oövervinerlig, men nu måste jag hitta knepet att vinna också.
Allmightymoe
Skönaste av allt, jag ska bo med folk som jag starkt tycker om.. :)
En kväll som denna, har man varit ute och festat, och jag längtar, verkligen längtar tills den älskade kommer hem.
I morgon ska jag ut till ponnyn min och kura, det är precis vad mos den allsmäktige behöver :)
Haha.. nian i genom. Ni vet här hemma, här kallas jag Allmightymoe.. Det är så sant som det var sagt
Andreas kom hem!
Ååh herregud..
*sour, baccardi razz o baccardi apple, sprite o tranbär! Äckligt gott!
jag ska leva påt resten av mitt liv!
Jag är Allmightymoe, och härmed dömer jag mig själv till bloggaren som gjorde allting baklänges!
Godnatt och fucking sov gott!
Nya tag, ny levnadstil.
Ja, då närmar sig sommaren sitt absoluta slutsenarium.
Mina beslut inför hösten lydar.
* Jag flyttar till Bollnäs IGEN!
* Jag ska studera och plugga upp tre ämnen+jobba
* Jag ska bo med herrskapet Laysis poosis och chrillster da krill.
* Jag SKA ta mitt körkort.
* Jag ska börja ett nytt hälsosammare liv (inkluderar fortfarande rökningen, för den är bra för den mentala hälsan).
* Jag ska leva som jag vill och på mina villkor (självklart anpassar jag mig också efter dom jag bor med, men för övrigt).
* Jag ska börja bestämma över mig själv, det ska ingen annan få göra
Så, nu var de klirrat. :). Kanske man ordnar en liten trevlig inflyttnings ferre då. En mysig kväll med en vinare och en flaska sprit, lite musik. Självklart så ska Sällskapet vara med :D.
Nu är det dags att göra förändringar i livet, för att nå dit jag vill komma. Ge mig en väg, inte flera olika. Det blir mycket enklare att välja.
O sen vill jag bara påpeka att du där uppe, du som ska vara den allsmäktige och kunna utföra mirakel. Du är ond, för du har inte gjort mig något gott, eller ens gett mig en knuff på vägen, du är en usling! Jag har aldrig varit elak mot dig! Jag har gjort det jag ska, jag gör rätt för mig. BELÖNA mig i stället för att straffa mig. O du store onde allsmäktige heliga kraft.
Patetiskt, men man kan ju hoppas att det vänder. Jävel. Denna hårfina lilla gräns över himmel och helvete.
Raserad individ!
Jag orkar inte hålla det inom mig längre! Det måste ut.
Efter min kära barndom under mina yngre skolår, efter alla år som stals i från mig. NI STAL DOM FRÅN MIG!
Så lyckades jag bygga upp ett liv, som jag faktiskt trivdes med!
Lyckades behålla det livet fram tills nu. Nu börjar allt rasa i gen. Jag antar att förtränga inte håller i längden.
Jag vet inte vem jag kan vända mig till, vem som orkar lyssna på allt jag måste få ur mig.
Kan inte belasta någon med all ilska, allt som jag måste få ur mig!
Tacka gudarna för min familj! De som alltid funnits och varit där. Mamma, pappa, mormor, morfar, moster, farmor, farfar, fastrar, och alla!
Allt som jag förträngt och lämnat bakom mig, har verkligen sprungit i kapp mig med stora steg.
Den smällen tog hårdare nu än vad jag någonsin väntat mig.
Jag hade förträngt allt så bra, så JÄVLA BRA! Jag kom knappt i håg det som var, och hur det var under alla år.
Utan framför mig såg jag det lilla som var bra, det ljusa i livet.
Det har gått bra fram tills nu!
För varje dag som går, för varje sten hon bygger på, av sina händer skapade hon en mur som slöt sig runt henne och skyddade från allt. Hon känner för varje steg hon tar, för varje dag som går, hur varje sten faller, faller tungt mot marken. För tungt för att bygga upp igen. Muren som inte släppte in, och inte heller släppte ut. Blottad, skamsen och full av gråt. Var kan hon nu gömma sig? Var?
The ocean calls her name. She wasn't sure if the vocie was only her illiusion, tried to hear it once agin. A very weak vocie she can hear but she can't reach it. Tried to get closer, but she can´t go any furthur. So badly she wan´t to hear. She take one step down and felt the water below her feet, the waves above her head which take her closer to the vocie, she can hear it call her name once again, this time very clearly.
she can´t breathe, she closed her eyes and her mind can only se the time when she was waiting, just watied when the wind rides through her hair, dried the falling tears away from her face, dried her eyes and made her only wish come true.
She saw a light came down from the sky, the vocie became so powerful, more than she ever knew it could be, screams her name. The soul of hers can reach the light to follow it back to the place where it came from, to get this lonley, crying girl back "home", she reached the vocie and can here it wispher slowly "this is what you've been waiting for" with a very calming sound. this was your only wish for several years. And the first time ever, she felt that she was at home, this is where you belong.
The ocean will keep you safe, will heel you, will keep the memory of your auora, but your soul still is a alive and it will live as long as the light will fight to keep it shine for your soul in rest and peace.
Förstår ni hur det har skadat mig?
På samma gång som det hjälpt mig.
En liten flicka med djupa ärr.
VARFÖR?
Förstår ni hur det påverkat mig?
Förstår ni vad det tog i från mig?
Förstår ni att ni stal flera år av mitt liv?
FÖRSTÅR NI HUR DET SKADAT MIG?
