I wanted something beautiful!
Jag har många gånger i livet haft svårt att förstå människor, 95% av gångerna så lär jag mig att förstå.
Tydligen om man har ett genuint intresse för människor så klarar man av de fleste människorna även om dom är raka motsatsen på många punkter!
Jag menar, man vill ju bli respekterad själv så varför inte lära sig att respektera och acceptera personligheter man aldrig mött förr, så länge etik och moral etiketten finns.
Det är mänskligt att fela, men det bästa som finns för alla människor är att man kan vara sig själv vid alla tillfällen, bland alla människor och aldrig behöva oroa sig för att bli dömd. För en människa är i sitt bästa esse när omgivningen känns trygg och låter en bjuda på sig själv och faktikst tycka att det är okej även om man är helt annorlunda.
För mig så skiter jag i vad man tycker om för kläder, musik, stil, utseende, skämt, vad man har för intressen, bara man är genuint trevlig. Var den du är och låt folk lära sig att acceptera det.
Det värsta jag vet är när omgivningen ska ändra en annan människa för att dom inte verkar passa in, för att dom inte tycker samma saker eller för att dom säger "fel" saker. Jag hoppas verkligen att ni som är så jävla trångsynta en vacker dag förstår hur mycket ni går miste om.
Enligt mig har elakhet ingen ålder! Det gäller alla! Somliga vill ändra det, andra vill inte.
Jag kan helt ärligt säga att jag mår så mycket bättre nu än vad jag gjorde tidigare. Jag är på väg tillbaka till den jag var för 3-4. Jag kan dessutom med glädje säga att jag inte är helt framme än och det innebär att mitt liv kommer vara ännu mera underbart än vad det är nu.
Jag jobbar med väldigt ödmjuka och trevliga människor och jag trivs fantastiskt bra där jag är nu!
Det är så små saker som krävs för att det ska vara trivsamt.
Jag har en umgängeskrets som utan dess like är kick ass!
Jag har en familj som är otroligt sammanhållande och kärleksfull och individuell. Oersätterlig med andra ord.
Jag har det faktiskt väldigt bra. Ju bättre jag mår ju mer inser jag det. Dessutom känner jag mig så fruktansvärt tacksam till det, för ni har ju faktiskt funnits där hela tiden utan att jag tänkt på det. :)!
Kan ju erkänna att jag verkligen haft förutsättningarna och skaffat mig fler förutsättningar för att klara mig bra och jag har lärt mig så himla mycket under mina 21 år för att jag har varit öppen och mottaglig för att lära mig vad som är för mig rätt och fel och för att jag vart öppen och mottaglig för nya utmaningar.
Just tell me once, then I know!
