Ja ja
Jag förstår absolut inte varför den här crapen kommer tillbaka stup i ett..
Skulle inte medecinen hjälpa?.. inte första gången och inte andra gången heller.. vad är det som är fel?
Kan inte hjälpa det men jag blir orolig, vet inte vad jag ska göra eller ta mig till..
Det går ut över skolan och allt annat, blir så trött och sliten att jag inte ens orkar vara mig själv längre...
Jag försöker gör allt jag kan men inget hjälper.. Pain pain pain.. oändliga smärta.
När allt kommer omkring så blir jag så rädd att det ska komma emellan oss..
Du låter inte ens som om du känner med mig, eller som om du över huvudtaget bryr dig.. Men vad ska jag göra?
Du säger ingenting, jag måste verkligen dra dig ur det.
Jag blir så osäker och jag orkar inte vara det, säg som det är i stället, oavsätt vad.
Annars vet jag inte hur jag ska tolka det, övertyga mig på nåt sätt om hur det är.
Jag menar jag orkar inte med det plus allt annat.. Jag vill veta, förstå och få reda på vad som trycker.
Hör att det är något, men vad??
Varför anstränga sig när man ändå inte får ut något för det.. Någonsin.. Jag ger upp!
