Moa Bengtsson

Jag orkar inte hålla det inom mig längre! Det måste ut.
Efter min kära barndom under mina yngre skolår, efter alla år som stals i från mig. NI STAL DOM FRÅN MIG!
Så lyckades jag bygga upp ett liv, som jag faktiskt trivdes med!

Lyckades behålla det livet fram tills nu. Nu börjar allt rasa i gen. Jag antar att förtränga inte håller i längden.
Jag vet inte vem jag kan vända mig till, vem som orkar lyssna på allt jag måste få ur mig.
Kan inte belasta någon med all ilska, allt som jag måste få ur mig!

Tacka gudarna för min familj! De som alltid funnits och varit där. Mamma, pappa, mormor, morfar, moster, farmor, farfar, fastrar, och alla!

Allt som jag förträngt och lämnat bakom mig, har verkligen sprungit i kapp mig med stora steg.
Den smällen tog hårdare nu än vad jag någonsin väntat mig.
Jag hade förträngt allt så bra, så JÄVLA BRA! Jag kom knappt i håg det som var, och hur det var under alla år.
Utan framför mig såg jag det lilla som var bra, det ljusa i livet. 
Det har gått bra fram tills nu!

För varje dag som går, för varje sten hon bygger på, av sina  händer skapade hon en mur som slöt sig runt henne och skyddade från allt. Hon känner för varje steg hon tar, för varje dag som går, hur varje sten faller, faller tungt mot marken. För tungt för att bygga upp igen. Muren som inte släppte in, och inte heller släppte ut. Blottad, skamsen och full av gråt. Var kan hon nu gömma sig? Var?

The ocean calls her name. She wasn't sure if the vocie was only her illiusion, tried to hear it once agin. A very weak vocie she can hear but she can't reach it. Tried to get closer, but she can´t go any furthur. So badly she wan´t to hear. She take one step down and felt the water below her feet, the waves above her head which take her closer to the vocie, she can hear it call her name once again, this time very clearly.

she can´t breathe, she closed her eyes and her mind can only se the time when she was waiting, just watied when the wind rides through her hair, dried the falling tears away from her face, dried her eyes and made her only wish come true.

She saw a light came down from the sky, the vocie became so powerful, more than she ever knew it could be, screams her name. The soul of hers can reach the light to follow it back to the place where it came from, to get this lonley, crying girl back "home", she reached the vocie and can here it wispher slowly "this is what you've been waiting for" with a very calming sound. this was your only wish for several years. And the first time ever, she felt that she was at home, this is where you belong.

The ocean will keep you safe, will heel you, will keep the memory of your auora, but your soul still is a alive and it will live as long as the light will fight to keep it shine for your soul in rest and peace.

Förstår ni hur det har skadat mig?
På samma gång som det hjälpt mig.
En liten flicka med djupa ärr.

VARFÖR?
Förstår ni hur det påverkat mig?
Förstår ni vad det tog i från mig?
Förstår ni att ni stal flera år av mitt liv?


FÖRSTÅR NI HUR DET SKADAT MIG?